Urk säger jag bara. Efter en enormt stor ångestattack ligger jag nu i sängen och råpluggar... och det är inte kul må jag säga. ALLA andra verkar gifta sig eller åka utomlands, men livet är ju inte underbart hela tiden. Och tiden... ja den går så sakta, men ändå så fort. Längtar till skolan och Umeå, plus att uppsatsen ska bli klar någon gång, men den går så snabbt ibland vilket resulterar i att jag tappar andan någon gång då och då. Måste hinna med så mycket på så kort tid. Jag hinner inte ens längta till Stockholm som är om precis en vecka, oh my lord... Jag kämpar så in i helsikes för att kunna ta mig igenom det här, vilket jag kommer göra. Men jag vill bara att det ska vara över NU!