Urk säger jag bara. Efter en enormt stor ångestattack ligger jag nu i sängen och råpluggar... och det är inte kul må jag säga. ALLA andra verkar gifta sig eller åka utomlands, men livet är ju inte underbart hela tiden. Och tiden... ja den går så sakta, men ändå så fort. Längtar till skolan och Umeå, plus att uppsatsen ska bli klar någon gång, men den går så snabbt ibland vilket resulterar i att jag tappar andan någon gång då och då. Måste hinna med så mycket på så kort tid. Jag hinner inte ens längta till Stockholm som är om precis en vecka, oh my lord... Jag kämpar så in i helsikes för att kunna ta mig igenom det här, vilket jag kommer göra. Men jag vill bara att det ska vara över NU!

 

Haha vet inte riktigt vad som har hänt med mig nuförtiden, men jag vill göra något drastiskt. Så förlåt mamma - jag vill skaffa mig en tatueringsmaskin och bli en tatuerare på fritiden! hahahahahah

 

 

Jag får ursäkta för alla deppiga inlägg, måste bara få komma tillbaka till vardagen. Luleå dödar mig sakta men säkert, snart är jag tillbaka, räknar ner dagarna.

 

 

Shit, det var sjukt länge sedan jag skrev här. Det blir ingen paus för mig inte när det gäller plugg. Måste återgå - snarast, men det hade ju varit roligt att någon enstaka gång uppdatera med en gammal bild som tar mig tillbaka till Umeå. Längtar, tiden går så sjukt sakta. Kan det inte bli september nu då?! Saknar vännerna, saknar att få känna mig vuxen och bestämma över mitt liv, återgå till skolan och rutinerna, gå på stan, sova ut på helgerna, träffa nya människor, visa katterna sitt nya hem i Umeå. Det finns så mycket som Umeå har och inte Luleå. En hel sommar här gör mig knäpp, det är inte så att det är mysigt att träffa familjen och så. Jag längtar bara tillbaka.