Oj jag vet inte vart jag ska börja. Det har hänt så sjukt mycket på så kort tid och jag har verkligen inte haft tid till att uppdatera här. Ni får helt enkelt se massa bilder istället som beskriver vad jag har gjort här på Gili. Jag, Amanda och Pytti åkte ju till Lombok, men kom tillbaka för en vecka sedan ungefär. Vi har mest suttit i solstolarna, men på kvällarna har jag gått ut - ibland helt själv och då har jag träffat massa trevliga människor som jag verkligen blivit vän med. En av dem jag träffade påverkade verkligen mig på ett bra sätt. Jag ville bara höra den människan prata om allt möjligt, jag ville inte att det skulle ta slut, men den personen var tvungen att åka iväg idag så jag kände mig lite nere eftersom jag mest troligtvis aldrig mer kommer träffa denna människa igen. Inspirerad som aldrig förr, fotade jag Amanda och Patricia idag vid poolen. En sak personen sa till mig igår då vi satt på stranden (jag med en spinnande kattunge i famnen dessutom) var:
Embrace the chaos
Hej hej! Nu har jag allt mycket att uppdatera här. I förrgår packade vi lite av våra väskor (lämnade resten av kläderna i stora väskorna på Gili i Pyttis rum) och åkte iväg med lokalbåten till ön Lombok. Där åkte vi med taxi till en liten by där vi fick träffa massvis med underbara barn och jag fick chansen att fota dem. Jag fick även se och fota en apa och tuppfäktning! Sedan åkte vi till ett hotell där vi var de enda gästerna. Huur fint som helst och jag passade på att fota hur lokalbefolkningen fiskade i det lugna vattnet under solnedgången. Vi la oss vid tio och vaknade åtta i morse. Sedan tog vi taxin till Senggigi och checkade in på första bästa hotell med pool och internet! Jättefint ställe för 120 kr per person och natt. Kommer fota imorgon då det är ljust så ni får se hur bra vi bor just nu. Så denna dag har gått ut på att sola och nu ska vi shoppa för första gången sedan vi tagit oss hit! Sinnessjukt billigt är det här. Jag ska köpa mig en liten rullresväska för 100:- Annars går solskydd på 70kr!!! Nåja, bjuder på bilder från gårdagen då vi träffade de söta barnen. Imorgon ska vi besöka ett barnhem hade vi tänkt oss :)
Hej! Idag har jag och Amanda kunnat ta oss ut från hotellrummet i alla fall. Vi promenerade till våran vanliga strand och solade lite och idag känner jag att det har tagit lite utan att jag har bränt mig, wehå! Sen fixade vi till Pytti och oss själva men tyvärr hade vi bara 5 minuter på oss innan solljuset försvann. Så vi ställde oss under ett upplyst träd och fotade lite. Jag säger bara wow vilka bilder det blev! Ikväll har jag och Pytti gått till Sama-sama bar som ligger bredvid vårt hotell och bara chillat med var sin cider. Min och Amandas mage har protesterat lite och bjudit på oväntade magknip då och då så vi tog det lite lugnt gällande alkoholintaget. Imorgon ska vi åka till Lombok och shoppa lite hade vi tänkt, då ska vi se till att bo på ett hotell med en kyl, internet och en POOL!!! Pallar inte sanden och saltvattnet längre haha. Bjuder på några bilder från kvällens shoot, enjoy!
Jag, Amanda och Pytti har verkligen njutit av varje minut som gått här på Gili. Klockan är nu tolv på dagen här och våran natt har inte riktigt varit bra tyvärr. Igår tog vi det lugnt på stranden och sen ville vi käka någon annanstans än på torget där man kan köpa lokalmat för 6kr. Vi åt på vårt hotell och alla vi beställde varsin pasta carbonara. Pytti gav all bacon till Amanda. Jag åt lite och gav sedan resten av mitt till Amanda. Direkt efter att jag käkat klart mådde jag dåligt och gick på toaletten. Somnade, skakade i tre timmar och träffade sedan Amanda och Pytti utanför hotellet. Amanda kom hem och började må illa under natten och hon har nu spytt ca 25 gånger hittills. Vi åkte på en rejäl matförgiftning tyvärr, men jag spydde aldrig. Tur att jag inte åt upp allt kött, men så himlans synd att Amanda råkade ut för en fet förgiftning :( Men nu mår hon bättre och snart kommer vi åka till Lombok och där ska vi shoppa en del (armband för 6kr tackar man inte nej till!) Bjuder på några bilder från gårdagen och de får tala för sig själva :) Älskar min kamera som kan få bilderna att bli så bra som de blir. Vi spelade även in till mitt skolprojekt och jag ska nu passa på att redigera de bilderna!
Då var det andra dagen här på Gili och vi har spenderat den utan stress med en promenad runt hela ön! Allt som allt gick det på fyra timmar, men vi tog en paus vid stranden och solade lite. Sen hade Pytti självklart slarvat bort för 40:e gången sina flipflops och det var ju hemskt för henne att gå på den heta stranden. Så hon fick låna en cykel och fara iväg för att inhandla ett till par. Jag och Amanda väntade på ett fint ställe där jag beställde en banana milkshake. Jag tog inte med mig något insulin på grund av värmen. Efter den fyra timmar långa promenaden (stekhett!) kollade jag mitt blodsocker och jag låg på 6,2! Hade jag inte tagit bananshaken så hade jag fått lågt blodsocker. Så här på paradisön har jag inte diabetes tydligen hahha. Nu är klockan snart 19 och vi ska ut och äta lokalmat för 2 kronor xD Sen ska vi på Sami Sami-baren alldeles bredvid där det spelas livemusik igen :) En härlig lördag för mig och tjejerna
Äntligen har vi anlänt till Indonesien. jag börjar med att uppdatera om gårdagen. Jag var så sjukt svettig när vi väntade på att få komma ut från flygplatsen. Saken var ju den att mitt pass inte var giltigt och det upptäckte jag dagen innan jag skulle med flyget till Sthlm! Så jag fick helt enkelt ett provisoriskt pass och kunde inte slappna av förrän jag fick gå igenom kontrollen i landet. Jag och Amanda mötte upp hennes syster Pytti och svettigt värrre tog vi oss till vårt hotell mitt i smeten i Kuta på Bali. Vi tog et lugnt och lite senare satt vi på altanen och drack lite cider o öl. Vi förstod inte att vi verkligen var där, och jag kan fortfarande inte förstå det! Vi tog på oss våra SHM tröjor och kände oss awesome (dock för svettigt med de tröjorna!). Sen gick vi ut och såg hur utelivet var, men det var ganska så dött faktiskt
6:45 var vi redo med väskorna för att ta oss till båthamnen. Två timmars båtresa och vi var framme på ön Gili Trawangan. Jag måste säga att det är den bästa utomlandsupplevelsen jag varit med om. Världens finaste ö, lokalbefolkningen är helt fantastiska. Jag kände verkligen att alla bekymmer man har är borta. Här cyklar folk och det snabbaste färdsättet är att åka med häst och kärra (inga bilar eller mopeder alltså). Denna ö kommer förändra mitt liv. Vi kände ingen stress över att pressa i solen så vi bara njöt av att sitta och titta på när Pitty blev filmad till en musikvideo som några av hennes vänner gör just nu. Sen har vi sovit i några timmar och ätit middag för 2 kronor (GOTT!). Nu ska vi se vad Gilis uteställen har att erbjuda, det kommer vara hur häftigt som helst för ingen här verkar bry sig om något. Allting är så chill och det spelas bara reggae-musik i högtalarna.
JAG ÄLSKAR GILI!!!
Ojoj nu är klockan 8:00 och hemma i Sverige är den bara 2:00 på natten. Resan från Sverige till Hong Kong har inte varit den lättaste må jag säga... Från Sverige till Frankfurt var det absolut nemas problemas och när vi väl var framme var vi rent sagt döda. Käkade på McDonalds och hade då fyra timmar att döda. Sen gick vi runt på flygplatsen och sniffade på olika parfymer. Två timmar tills planet skulle gå satte vi oss ner och tog en kaffe precis utanför gaten. En timme kvar och vi vandrade in, de kollade väskorna och självklart provade de om mina insulinsprutor och hittade en liten body lotion. Sen gick vi till gate E2, och jag tänkte sätta mig ner. Då sa Amanda "alltså... Det är ju nu en halvtimme kvar tills planet går och det är inte en enda kotte här!" Vi kontaktade personalen och de sa att vi var i fel gate. PANIIIK! Som tur var var gaten bredvid, men vi var tvungna att gå igenom kontrollen en gång till. Vi kutade och hann precis! Adrenalinet forsade och vi satte oss i lugn och ro på våra platser. Flygresan på tio timmar gick hur snbbt som helst, men vad tusan - det är ju Amanda jag reser med! Personalen var huuur trevliga som helst och nu är vi i Hong Kong och väntar på det sista planet till Bali! Riktigt spännande, för snart börjar äventyret :D
Efter en hård natt på Arlanda är nu jag och Amanda redo att ta steget vidare till utlandet. Vi fryser nu och ser fram emot värmen som Indonesien kommer att erbjuda. Sömnbristen slår hårt, men vi kommer ta oss igenom detta. Nu inleder vi dag ett med ett inlägg med bilder från våran första övernattning som bestod av ett fint kallt trägolv till säng, handdukar till kuddar och städmaskiner till väckarklockor. Så detta är det sista inlägget jag gör i Sverige - FÖR NU DRAR VI!
Ja nu har jag övergått till det gamla vanliga - alltså sprutor. Min pump får tyvärr inte följa med till Indonesien för jag orkar inte ha koll på extrabatterier, extraslangar och nålar, extra ampuller, insulinflaskor etc. Det är så mycket till skillnad från att använda sig av insulinsprutor. Tänk dig att varje dag är man ute, kanske solar och då måste jag ändå sticka in en fet nål då jag kommer hem, samt ha med mig sprutor till då jag är ute och solar. Orka då ens ta med sig pumpen. Så nu är jag helt fri från den och det känns tomt. Tänk att alltid ha på sig pumpen och nu är den avstängd i köket. Det har gått bra idag med mitt blodsocker, så nu ska jag börja vänja kroppen med något annat. Spännande att se hur det kommer gå! wiiiiee
Idag var det premiär för våran novellfilm som vi spenderat tre veckor till att spela in och klippa. Säg vad ni tycker! :)
(Klicka på bilden så dyker den upp i en ny flik!)
Hej, det var ett tag sedan jag uppdaterade här och tänkte att det nu är dags. Bara 6 dagar kvar nu tills jag sitter på planet med min underbara
Amanda! För ett år sedan kom hon på besök hos mig och jag har aldrig mått så bra som jag gjort och jag inser nu att maj är den bästa månaden för mig under hela året. Jag blir hel då jag får vara med henne. Jag läser tillbaka i min dagbok under tiden hon var hos mig. Sjukt att jag har skrivit dagbok sedan jag var 14 år. Jag vill tacka min vän Malin som köpte den första dagboken till mig, utan henne hade jag aldrig börjat skriva. Jag har samlat på mig en hel del böcker må jag säga. Åtta år av mitt liv finns skrivet i text. Skulle det brinna hemma hos mig hade det varit mina dagböcker som jag räddat först (bortsett från kissarna såklart!). Tänk när jag blir 50 år och läser tillbaka till hur jag mådde under precis denna dag, vad jag hade för mig då jag var ung... Jag kommer nog aldrig sluta skriva dagbok, jag kommer självklart ha perioder men det är ju så det kan bli. Men jag kommer ångra mig om jag skulle sluta skriva nu. Det är det som får mig att vilja borsta tänderna på kvällarna och sedan lägga mig. Det är min godnattsaga. Det är mitt liv.
